Vi som skriver den här bloggen heter Kajsa, 36 och Gustaf, 37. Kajsa jobbar som lärare för mellanstadiet och Gustaf jobbar som takläggare, och vi bor i vårt drömhus några mil utanför Malmö.
När vi fick vårt första barn, Max, var vi bara 17 respektive 18 år gamla. Vi gick fortfarande i gymnasiet och hela livet ändrades om från en dag till en annan. Det fanns aldrig en tanke på att inte behålla vår son. Men gudarna ska veta att det har varit en lång och mödosam resa att komma till den punkt vi är vid idag, och det har sannerligen inte alltid varit en dans på rosor. Vi var tvungna att fullständigt omvärdera våra liv, våra planer och vad som var viktigt för oss.
Att få barn vid en så ung ålder påverkar mognadsprocessen, man tvingas att växa upp och ta ansvar vid en tid i livet då man själv står på randen mellan barn och vuxen. Vi fick anstränga oss mer än de flesta av våra jämnåriga kamrater för att lyckas ta studenten, studera vidare och hitta anständiga jobb. Om och om igen stötte vi på motgångar. Även människor runt om kring oss hade mycket att säga och tycka om saken, och vi förlorade en hel del så kallade ”vänner” på vägen som misstyckte till vårat beslut.
Idag är vår son Max 19 år och vår dotter Lisa är 17 år. De har vuxit upp till fantastiska individer och vi kunde inte vara mer stolta över dem.
I denna blogg kommer vi att dela med oss av våra tankar, tips och idéer kring föräldraskap, som vi har samlat på oss genom åren. Vi är inga experter, men vår förhoppning är att vi ska kunna utbyta erfarenheter och peppa varandra när småbarnslivet känns härligt – och inte fullt så härligt! Välkomna!