Sveriges största mötesplats för tonårsföräldrar!
|
|
Kropp & själ
Vad ska jag säga till min dotter som är så ledsen över att hon är sist i klassen med att få sin mens och när kommer den egentligen? Hur länge ska min son växa? Kan han bli 2 meter lång? Och hur ska jag tackla min äldsta dotters depression? Allt om kroppen och om tonårssjälen kan du fråga om här. Kom ihåg att vi absolut inte är ensamma med problem som ofta ser likadana ut hos andra familjer.
 Du måste vara inloggad för att skapa en ny tråd, logga in till vänster.
 Tillbaka |
 |  | Vad ska man göra? | av ulrika34
2010-02-15 11:15 | | Hej
Min son är snart 14 år & otroligt negativ....Inget är bra "allt suger" skolan är blä..ALLA är emot mig..så här låter det nätt och jämt varje dag. Han är nästan alltid dålig enligt han själv, täppt i näsan och TRÖTT..Har kollat allt alla värden är bra. Det går bra för honom i skolan i alla ämnen, han har lätt för att lära sig. Så det är inget problem. Men han är en av det längsta ( 185) killarna i klassen och har kommit långt i sin pubertet, vilket han var tidig i. Trots att han har många kompisar i skolan och allt fungerar, så får jag ständiga sms om att han mår dåligt & behöver gå hem. Vissa gånger har jag sagt att ha får gå hem & då har det också varit feber mm. Men många gånger har det inte varit något, utan bara den vanliga tröttheten. Dessa sms har lätt till att jag knappt vill ha på telefonen, eftersom jag vet att det kommer komma ett. Själv tycker jag det är svårt att inte svara utan bara ignorera. Självklart har jag tänkt många gånger om det är något annat, typ äldre personer i övre klasser som är på honom, men enligt han själv så är fallet inte så. Humöret är enormt "trist" snäsig & irriterad, spelar ingen roll vad man än säger så blir han arg. Att ställa krav är som att bädda för ett stort bråk. Just nu känner jag en maktlöshet där jag inte finner någon punkt som gör att jag når fram. Eftersom jag själv var 20 när jag fick min son så har jag inte så stort nätvärk av vänner som har barn i samma ålder, detta gör det ännu mera ensamt. Jag är separerad från barnens pappa men har god relation och samarbetet är stort vad det gäller barnen. De bor varannan vecka. klart att det är lite skillnader som kommer in hos vem dom är oss, jag tex lever med en ny man. Men det har aldrig varit ett problem häller utan han ser honom som en bra "kompis" som han brukar säga. Är också rädd för att bli en curling morsa som ständigt kollar saker och mailar lärare....men vad sjutton ska man göra då?? Han är min "baby"=) Är det någon som har lika dant eller haft och kan säga att det blir ljusare, eller finns det någon som ser något av det jag skrivit som jag inte ser? Allt tänkbara tips är varmt välkomna. Undrar ibland om det är djupare saker mer själsligt som gör att det är svårt för honom, kanske saker han skälv inte kan sätta ord på. Har funderat på om ev skilsmässan från pappan kan ha startat nya tankar & funderingar trots att det är många år sedan, kanske med åldern har givit nya perspektiv & funderingar. Även om jag som vuxen tycker att den biten är ovanligt bra till skillnad från många andra man hör.så kanske den inte är det för honom...hm ja hur man än vrider & vänder så skapar det nya tankar. Som sagt alla tips & framförallt tankar är varmt välkomna..
Väl mött!! en mamma |
 | | av ullen61 | 2010-02-16 19:45 | | | När killar växer mycket i puberteten blir de ofta väldigt trötta, så just det tycker jag inte att du behöver vara orolig för. De blir också ofta lättare förkylda. Låt honom sova länge på lördagar och söndagar, så att han förhoppningsvis får sitt sömnbehov tillfredsställt. Sen är det jobbigt att vara 13-14 år, men hormonomställningen, ökade krav i skolan, osäkerheten kring vem man är, m.m. Låt honom vara precis som han är och var noga med att visa honom att tycker om honom hur han än beter sig. Vår yngste vägrade prata med mig hela det året han var 14. Nu är han 15 och jättego, mysig och supersocial även med mig. |
 | | av ulrika34 | 2010-02-17 15:43 | | | Tack snälla för ett bra svar.....jag ska låta honom vara som han är...Och längtar till han är 15..=) |
|  | av CoachingTiger | 2010-02-21 03:12 | | Jag funderar över om det kanske går "för bra" för honom i skolan. Jag har sett elever som räknat ut hela årskursens mattebok, redan under höstterminen. Det finns ingen självklar rättighet för dem att få fortsätta med boken för nästa årskurs eller extrauppgifter. Detta gör att de inte får utvecklas vidare och då tappar de intresset för skolan. Detta gäller inte bara matte, utan även många av de andra pluggämnena.
|
|
|
|
|
