När barnen flyttar hemifrån

Utan tvekan så är två av de lyckligaste och viktigaste dagarna i vårat liv tillsammans när våra barn, Max och Lisa, föddes. Nu har de båda flyttat hemifrån och vi sitter här ensamma i vår bostad och barnens rum är tomma.

Barnen-flyttar-hemifrån- krisen är något som vi aldrig trott skulle hända oss. Men vi båda har reagerat på detta. Gustaf, som drömt om alla saker som han skulle kunna göra istället för att släpa matkassar, lösa tonårskonflikter och ta hand om magsjukor, sitter nu och fundera över vad han vill göra med allt fritid. Medan jag, Kajsa, stirrar på mobilen och oroar mig över att jag inte har hört något om hur det gick att laga till maträtten som jag skickade receptet på.

Efter all ständig malande oro om det skulle finnas tillräckligt med mat i kylskåpet så verkar det som att vi inte kan äta upp det som finns.

Långsamt landa i vårt nya liv

Perioden efter att barnen har flyttat känns som en ganska skör och bräcklig period, en period där vi båda måste landa i vårt nya liv. Det är en rejäl omställning när barnen flyttar hemifrån. Det känns omtumlande, sorgligt och ovant att kunna sitta vid köksbordet tillsammans på kvällen utan att behöva tänka på och planera morgondagen med fokus på Max och Lisa. Skönt men samtidigt skrämmande!

Leave a Reply